jag vill inte tänka framåt men är livrädd för att fastna här

Man måste bekräfta för sig själv att det är okej att gråta, det är okej att må dåligt. Känns hemskt att säga det här, men man ska må dåligt efter något sånt här. Det kvittar hur mycket roliga saker du gör med dina vänner efter att ett förhållande har tagit slut så mår man ändå piss.
Det hjälper en på vägen något otroligt mycket att ha så bra kompisar som man verkligen har. Men ett brustet hjärta kan man bara laga själv. Man måste försöka intala sig själv att det är det enda rätta som har hänt nu och att allt kommer bli bra. Man måste kämpa, man måste sätta ner båda fötterna på jorden och säga att man duger precis som man gör.

Men ändå så hatar jag när folk säger 'du förtjänar bättre, du kommer hitta någon bättre', snälla säg inte så. Hur snälla ni än tror att ni är så sårar det ännu mer. Jag vill vara med den här killen, jag ville dela mitt liv med honom för att han var det bästa för mig, han är det bästa för mig. Jag förtjänar möjligtvis inte att må dåligt, men jag förtjänar ingen bättre för det finns ingen bättre i mina ögon.

Jag tror inte riktigt att jag har förstått än vad som har hänt, för det är en sådan stor omväxling i ens liv när en person väljer att lämna din sida föralltid. Att en person som du spenderat varenda dag med helt plötsligt inte finns vid din sida längre. Inte på det sättet du vill och det suger rent ut sagt. Hur jävla mycket man själv vill kämpa för det så måste man vara två för att ett förhållande ska fungera. Det har jag med lärt mig, att bara för att jag kämpar och gör allt för en person, så måste man få exakt lika mycket tillbaka annars fungerar det inte.

Vi hade ett underbart förhållande, det hade vi det kan vi faktiskt båda inte säga något om... Men i slutändan så var det du som inte ville kämpa mer, men det är jag som kommer bli starkast av det här förr eller senare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0