strongestever

Det klart att jag orkar kämpa för dig, det klart älskling, det ska vara du och jag, det vi båda om.
Men du måste också kämpa, jag har verkligen inga krav på dig så känn ingen press, men du måste visa att du vill samma som mig.
Jag tror jag mår dåligt, bara för att jag har förhoppningar på att du ska ge mig lika mycket som jag ger dig. Men jag vet att det aldrig kommer att hända, men jag trivs såhär.
Jag trivs i ditt sällskap och jag gör allt för dig. Men jag vill inte bli tagen i andra hand hela tiden. Jag har insett själv nu att det inte fungerar. Jag kan inte vara den du ringer när du har tråkigt och alla dina planer har gått i kras.
Även fast jag vill, så fungerar det inte. Jag vill vara din första plan någon gång.
Jag vet älskling, att du har fått massor med nya kompisar och jag är jätteglad för din skull. Men om du verkligen vill att vårat förhållande ska fungera, så får du inte glömma bort mig.
Varför ska jag ge bort hela mig själv, en gång till, och sen bli tagen i andra hand? Det är inte såhär jag vill ha det.
Jag vet älskling, att du är osäker, jag vet det. Men jag vet även att du vill det här lika mycket som jag vill, men du vet inte hur du ska bära dig åt.
Jag vet älskling, att vi klarar det här.

Förut ville jag vara själv så mycket som möjligt, men nu vill jag bara ha dig här. Jag vill ha din kropp här bredvid, tätt intill mig. Höra din röst och känna dina tröstande kramar. Kom hit, vill inte vara ensam mer. Vill ha dig nu, sen, hela tiden. Du är det finaste jag vet.

jag är så förbannat kär,  har ni känt det? känner ni det? Visst är man så sårbar. Man ger hela sitt hjärta till någon som man inte vet vad personen ska göra med det. Men det är väl lite det som är tjusningen. Och det kanske är därför kärleken är så passionerad och spännande. Och det kanske är därför kärleken gör så ont när man har fått sönder sitt hjärta. För ena dagen kan man kyssas ute i underkläder och täcke i den första snön, och andra dagen  kan man gråta  i den andras säng.  Ni vet iallafall, när man inte vill sova för verkligheten är mycket bättre. När man ligger i sin säng och längtar efter den andras armar, andetag, kyssar, och att få höra den andras hjärta slå i samma takt som sitt eget. Ni vet när man längtar efter någon så mycket trots att man sa hejdå för bara någon sekund sen. Ni vet när det pirrar till i hela kroppen av bara att få se ett leende. Jag har lärt mig en sak, att det är inte säkert man får uppleva detta varje dag. En dag kan det komma en dag som gör så man inte längre pussar varandra godnatt om kvällarna eller firar månadsdagar. Därför gäller det att ta vara på varje liten del och varje litet ögonblick som ni skulle kunna gå över lik bara för att få känna eller uppleva. För när man är så nära på att förlora det, önskar man inget hellre än att få pilla i den andras hår eller att få en godmorgon puss och veta att man är den speciellaste flickan som finns, för just den personen. Det gäller att vara hundra procent närvarande hela tiden, även när man bråkar om täcket innan man ska sova. Det är det lilla, som gör det stora så jävla underbart

Det var längesen jag kikade in här och skrev.
Det har hänt så otroligt mycket. Vi försökte, det gick åt helvete. Du gjorde ingenting åt det, du tog inte tag i situationen.
Jag var sömnlös på tre veckor, det kom rykten. Rykten som jag fortfarande inte vet om de är sanna, men förhoppningsvis ljuger du inte för mig.
Du förstod sedan, hur jävla mycket allt betydde för dig, hur mycket jag gjorde för dig, och hur bra vi har det tillsammans.
Så vad ska man säga? We're back on track igen. Det känns bra, ursäkta, men det känns för jävla bra.
Jag har aldrig mått så bra som när jag är med dig, det vet du om. Jag gör allt för att det här ska fungera & nu när du visar att du också gör det. Så blir allt lättare.
Jag är så tacksam för mina vänner, ni har vart ett sånt sjukt bra stöd och jag älskar er allihopa!