strongestever

jag är så förbannat kär,  har ni känt det? känner ni det? Visst är man så sårbar. Man ger hela sitt hjärta till någon som man inte vet vad personen ska göra med det. Men det är väl lite det som är tjusningen. Och det kanske är därför kärleken är så passionerad och spännande. Och det kanske är därför kärleken gör så ont när man har fått sönder sitt hjärta. För ena dagen kan man kyssas ute i underkläder och täcke i den första snön, och andra dagen  kan man gråta  i den andras säng.  Ni vet iallafall, när man inte vill sova för verkligheten är mycket bättre. När man ligger i sin säng och längtar efter den andras armar, andetag, kyssar, och att få höra den andras hjärta slå i samma takt som sitt eget. Ni vet när man längtar efter någon så mycket trots att man sa hejdå för bara någon sekund sen. Ni vet när det pirrar till i hela kroppen av bara att få se ett leende. Jag har lärt mig en sak, att det är inte säkert man får uppleva detta varje dag. En dag kan det komma en dag som gör så man inte längre pussar varandra godnatt om kvällarna eller firar månadsdagar. Därför gäller det att ta vara på varje liten del och varje litet ögonblick som ni skulle kunna gå över lik bara för att få känna eller uppleva. För när man är så nära på att förlora det, önskar man inget hellre än att få pilla i den andras hår eller att få en godmorgon puss och veta att man är den speciellaste flickan som finns, för just den personen. Det gäller att vara hundra procent närvarande hela tiden, även när man bråkar om täcket innan man ska sova. Det är det lilla, som gör det stora så jävla underbart