nobody said it was easy
Du säger att du vill försöka, att du vill kämpa att du verkligen vill det. Men jag är inte så säker längre, jag kommer inte orka gå igenom något sådant här igen. Aldrig att jag kommer orka det. Det är ganska så svårt att beskriva det vi hade, du och jag. Men det jag vet, det är att jag är kär i dig, så jävla kär också. Det har jag varit sedan vi träffades för första gången den 4 September. Du fick mig på fall direkt och jag vågade för första gången ge mig in i ett förhållande i förtroende att det skulle hålla.
Men det gör så ont när du ena dagen säger att det inte är någon idé att kämpa, och sen ångrar du dig. Du måste förstå att jag tvekar, du måste förstå hur jag känner, du måste förstå hur jävla dåligt jag mår.
Du var den första jag verkligen tyckt om på riktigt, som jag hade/har äkta känslor för.
Du är den enda som jag vågade gå in i ett förhållande med.
Du var den första som fick mig att känna på dom äkta fjärilarna i magen som verkligen existerar.
Du fick mig att bli totalt nerkärad i dig, grattis, du lyckades att få tjejen som aldrig blir kär, kär!
Du är en sån sjukt bra person, en underbar kille med världens största hjärta. Men du vågar inte visa det, jag vet att du kan om du vill, men du är rädd för dina egna känslor. Du vill vara allt på en gång, du vill ha allt på en gång. Men det gäller att prioritera i livet, det gäller att visa vad man verkligen vill och kämpa för det. Man kan inte komma en dag och säga att man inte vill och sen komma krypandes tillbaka när man insett att man har gjort fel.
För du känner att du gjorde fel, men det är jag som har fått lida för det.
Det är jag som har legat sömnlös flera nätter i sträck, det är jag som har bönat och bett om att det här ska vara en mardröm.
Du var/är en perfekt pojkvän i alla lägen, men du är för osäker för att vara i ett förhållande. Man är två om ett förhållande, man är inte en, man är två. Allt jag vill är att det här ska lösa sig och att det ska bli vi igen... Men jag tänker inte kämpa om du inte går in helhjärtat för det.
Jag tänker på dig hela tiden och jag undrar om du tänker på mig, jag undrar om du tänker på hur jävla bra vi hade det och tittar tillbaka på allt och ler. Det gör jag, verkligen, men vi hade det så bra så det har vänt sig så att jag mår dåligt. För man slänger inte bort något så fint som vi hade byggt upp på en kväll. Man gör bara inte så. Det ska inte vara lätt att vara i ett förhållande, men man måste kämpa!
Men det gör så ont när du ena dagen säger att det inte är någon idé att kämpa, och sen ångrar du dig. Du måste förstå att jag tvekar, du måste förstå hur jag känner, du måste förstå hur jävla dåligt jag mår.
Du var den första jag verkligen tyckt om på riktigt, som jag hade/har äkta känslor för.
Du är den enda som jag vågade gå in i ett förhållande med.
Du var den första som fick mig att känna på dom äkta fjärilarna i magen som verkligen existerar.
Du fick mig att bli totalt nerkärad i dig, grattis, du lyckades att få tjejen som aldrig blir kär, kär!
Du är en sån sjukt bra person, en underbar kille med världens största hjärta. Men du vågar inte visa det, jag vet att du kan om du vill, men du är rädd för dina egna känslor. Du vill vara allt på en gång, du vill ha allt på en gång. Men det gäller att prioritera i livet, det gäller att visa vad man verkligen vill och kämpa för det. Man kan inte komma en dag och säga att man inte vill och sen komma krypandes tillbaka när man insett att man har gjort fel.
För du känner att du gjorde fel, men det är jag som har fått lida för det.
Det är jag som har legat sömnlös flera nätter i sträck, det är jag som har bönat och bett om att det här ska vara en mardröm.
Du var/är en perfekt pojkvän i alla lägen, men du är för osäker för att vara i ett förhållande. Man är två om ett förhållande, man är inte en, man är två. Allt jag vill är att det här ska lösa sig och att det ska bli vi igen... Men jag tänker inte kämpa om du inte går in helhjärtat för det.
Jag tänker på dig hela tiden och jag undrar om du tänker på mig, jag undrar om du tänker på hur jävla bra vi hade det och tittar tillbaka på allt och ler. Det gör jag, verkligen, men vi hade det så bra så det har vänt sig så att jag mår dåligt. För man slänger inte bort något så fint som vi hade byggt upp på en kväll. Man gör bara inte så. Det ska inte vara lätt att vara i ett förhållande, men man måste kämpa!
Kommentarer
Trackback
